En kvinnas karriär

En kvinnas karriär i slutet på 1800-talet började oftast med att hon flyttade hemifrån för att bli piga. Slutmålet var att få en egen familj, ett eget hushåll att bestämma över. Om det var så för min mormors faster, Margareta Eriksdotter, får vi aldrig veta.  Men att döma av hennes strävan att komma till allt bättre tjänster satsade hon på jobbet i första hand.

Hon föddes 1857 i Nyhyttan utanför Hedemora som femte barn till Eric Matsson och Anna Hinricsdotter. Efter henne föddes ytterligare tre barn i familjen. När hon var sexton år flyttade hon hemifrån och var piga hos familjer på bruken runt Hedemora. I regel stannade hon två år på vart ställe.  Hon klättrade uppåt, titlarna på hennes arbetsgivare blev allt finare. Utan tvivel strävade hon att komma till staden, där lönerna var högre och det var en himmelsvid skillnad när det gällde arbetstider och bekvämligheter.

Det tog nio år innan hon till slut  fick en tjänst hos storskifteslantmätaren i  Hedemora. Hon var duktig och pålitlig, det kan man räkna ut. För 1884 fick hon tjänst hos lektor Pettersson i kvarteret Hervor i Uppsala. Hans hustru hette Silfversparre och var från Hedemora. Tydligen var det så bra Margareta kunde önska sig, för hon stannade kvar. Järnvägen mellan Uppsala och Borlänge blev klar 1881 och det var den som gjort det möjligt att ändå kunna komma hem om hon behövdes av familjen.

Efter sex år händer det något! Plötsligt flyttar hon till Islingby i Stora Tuna. Till skomakare Anders Jansson.  I november 1890 står hon skriven hos honom och en månad senare gifter de sig.

Vad hade hänt? Av kyrkboken framgår att Anders hade bott i Norn samtidigt som Margareta. Hennes lillasyster Hedda var piga hos skogvaktare Berglund. Skogvaktarens dotter Matilda gifte sig med Anders och de fick fyra barn i Norn, varav två dog. Anders och Matilda flyttade till Islingby. De hade en piga och en skomakararbetare. De fick ytterligare två barn.

en gränd på Norns bruk
En gränd på Norns bruk på 1990-talet

Året innan Margareta kom drabbades familjen av en stor tragedi. Tre av deras barn dog. Två diagnoser står i kyrkboken: hjärnhinneinflammation och lunginflammation. Och så, i februari 1890, dog också Matilda. Lungsot hade läkaren sagt. Pigan och arbetaren var inte kvar. Anders var ensam med en nioårig son.

Alla familjer i Norn, Ingvallsbenning, Turbo, Nyhyttan, Prästhyttan och däromkring kände varandra. Matilda och Margareta var födda samma år: 1857. Det kan vara hennes syster Hedda, som skriver till Margareta och berättar och ber henne göra en kristlig gärning. Men det kan ju också vara så att Anders själv tar tåget ner till Uppsala för att be Margareta komma till Islingby och hjälpa honom. Kan det ligga någon historia bakom, t ex att Margareta varit förälskad i Anders och sedan inte ville ha någon annan? Eller var Matilda och Margareta bästa väninnor?

Ja, sådant får vi inte veta. Men något annat är intressant. Anders barn är odöpta. Redan två av de barn Matilda och han fick i Norn är odöpta. Mellan 1881 och 1885 blir de baptister, så tror jag. Kan Margareta också ha anslutit sig till baptisterna? De var starka i Uppsala. Fanns det en liten grupp som erkände sig till läran redan i Norn?

Margareta och Anders fick sju barn från 1891 – 1899. Inget av dem döptes och i kyrkboken har den första prästen valt att inte skriva deras namn. Men nästa präst gjorde det och vi får veta att gossarna heter Edvard, Bernhard, Ruhard, Gerhard och Gotthard. Var då Anders från något annat land? Nej, en undersökning av kyrkböckerna visar att sedan slutet av 1600-talet har de bott i Sverige och har typiskt svenska namn. Förklaringen kan vara att namnen är inspirerade av kända baptister.

Ännu har jag inte undersökt hur det gick för dem efter år 1900. Eller hur det gick för deras barn. Inte heller har jag sökt i baptisternas arkiv. Sådan är släktforskningen, man vill alltid veta mer. Minsta lilla tråd vill man dra i för att kanske hitta något som kastar ytterligare ljus över ett levnadsöde. Släktforskning tar tid, det dyker alltid upp nya frågor i ett enda sträck – och människorna tar heller aldrig slut. Den som ger sig in i det måste räkna med att bli fast helt enkelt.

Norns kapell
Norns kapell

4 reaktioner på ”En kvinnas karriär”

    1. Tack Karin. Ja, jag tror att jag kommer att skriva fler avsnitt i bloggen först. Det är roligt att flera kan läsa dem. Kram

  1. Min farfar och farmor var också baptister. Dom bodde i Uppland,Frösthult. Deras 11 barn döptes inte och jag tror alla förblev odöpta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.