Kategoriarkiv: Okategoriserade

Skomakarna på det historiska torpet i Norn.

Ett historiskt torp
Skomakarens torp i utkanten av Norn fick fint besök 1841. Bild: Ylva Nordgren.

Det var ju så märkvärdigt att självaste patron dansade med döttrarna till skomakaren på Norn. Frågan är varför han både var med under vigseln och på bröllopsfesten. Det finns inget riktigt svar, bara antaganden.

Skomakaren hette Johan Spennare och det var en av hans döttrar som gifte sig. Hon, Cajsa Greta, gifte sig med sonen till kolaren på Norrby fäbodar. Inte särskilt märkvärdigt. Cajsa Greta och kolaren Jan Persson höll ihop hela livet och bodde kvar på Norrby fäbodar tills de blev gamla.

Familjer i nedanstående artikel
Johan Spennare, mästersmed, 1741 – 1797
Född i Engelsberg, död i Turbo
Hustru Kerstin Jansdotter 1748 – 1815 (?)
Född i Söderbärke död i Turbo (?)
————-
 Son: Johan Spennare, (den unge) skomakare, 1787 – 1847
Född i Turbo, död på Skedvibacken i Norn
Hustru Catharina Ersdotter 1788 – 1858
Född i Hamre, Hedemora, död på Svedjan, Hedemora
 ————-
Son 1: Johan Spennare (sonson) 1813 – 1865
Född i Norn, död i Dalsbyn, Säter
Hustru Maja Norgren 1813 – 1894
Född i Turbo, död i Hushagen, St. Tuna
Son 2: Carl Spennare 1824 – 1884
Född i Norn, död i Norn
Hustru Stina Söderlund 1826 – 1880
Född i Söderbärke, död i Norn
————-
Son: Anders Spennare 1851 – 1936
Född i Dalsbyn, död i Islingby
Hustru 1: Matilda Berglund 1857 – 1890
Född i Norn, död i Islingby
Hustru 2: Margareta Eriksdotter 1857 – 1933
Född i Nyhyttan, död i Islingby

Johan Spennare, mästersmeden

Lite mera märkvärdig var skomakarens far, vars namn också var Johan Spennare. Han var mästersmed och hade kommit till Lågforsen från Engelsberg när han var 33 år. (Lågforsens bruk låg i Djörkhyttan utanför Hedemora.) Med sig hade han hustrun och en ettårig dotter. Familjen kom 1774, just som en spik- och en klipphammare hade byggts vid Lågforsen. I förhörsboken stod det: Herr Brukspatron Angersteins smeder: Johan Spennare (1).
Och när han dött av magsjuka 1797 vid 56 års ålder skrev prästen att han levt Stilla och anständigt.
Han hade vid sin död tre döttrar och två söner. En av sönerna var Johan Spennare, som då var tio år och senare skulle bli skomakare på Norn. Christina Jansdotter överlevde sin man med 18 år. Patronerna var mycket rädda om duktiga smeder, både känslan och ryktet följde med sönerna.

Johan Spennare, den unge, bruksskomakare på Norn

Sonen Johan Spennare kunde inte ta sin fars yrke, han var låghalt. Det fanns inte mycket att välja på då, skomakaryrket var så gott som givet. Alla arbeten på den tiden var hårda och ansträngande för kroppen. En skomakare satt på sin stol.

Skomakarens stol var trebent. Den här finns i smedjan på Husby hembygdsgård.

När Johan var nitton år kom tillfället. Skomakaren på Norn, Nils Nilsson, behövde en skomakardräng. Johan fick jobbet och flyttade in hos skomakaren. Han måste ha haft ett stort tålamod. Inte förrän efter sex år blev han ensam skomakare på Norn. Nils Nilsson med hela sitt hushåll, som det står i kyrkboken, flyttade till Söderbärke. Lite ovanlig anteckning, man får en känsla av att det skedde i flygande fläng. Till och med kanske påtryckningar från högre ort?

Johan var väl förberedd, redan innan Nils Nilssons flyttlass gick iväg lästes första lysningen från predikstolen för honom och Catharina Ersdotter från Hamre. De gifte sig i november 1812 och en månad efter det att Nils Nilsson flyttat var Johan gift, bruksskomakare och inflyttad i lägenhet nr 6. Han var 25 år och hon 24. Under de följande sexton åren, fick de sex barn. Två gossar och fyra flickor. Båda pojkarna blev skomakare, som sin far.
Så byggdes det ett alldeles nytt torp i utkanten av Norn. Sannolikt åt skomakare Johan den unge och hans Catharina. Bruket gick bra, det var mycket fint folk som behövde skor och stövlar, skomakaren var duktig yrkesman (så som hans far, mästersmeden) och han behövde mera utrymme för sin verkstad.
När Johan och Catharina tog sitt nya hem i besittning 1831, hade tre av barnen flyttat hemifrån.

Johan Spennare, sonson, skomakare i Dalsbyn, Säter

Äldsta barnet till skomakaren fick samma namn som sin far och farfar. När de flyttade till Hammarudden, som senare skulle byta namn till Sofietorp, var han arton år. Han var skomakarlärling hos sin far, men hade förmodligen inte alls det tålamod hans far hade haft. Redan när han var tjugo år var en flicka med barn och de gifte sig den 24 juni 1833. Hon hette Maja Norgren och var från Turbo. Att han inte sagt något hemma och gifte sig så sent (de fick barnet i oktober) tyder på att han inte vågade säga något till sin far utan hade skjutit upp det. Maja var också blott tjugo år.
Jag är säker på att fadern var missnöjd, att det blev gnissel. En sak som tyder på en konflikt var att vid dopet av deras dotter hade Johan angivit till prästen att han var sockenskomakare. Det stämde då inte alls, han hade inte tagit över faderns verksamhet i Norn. Det syns som om det var rent önsketänkande från sonens sida. Fadern var bara 46 år och om han lovat något, så hade han tagit tillbaka det. Johan var äldsta sonen och det var brukligt att när man gifte sig fick man ta över, det var regel hos bönder och hantverkare. Men det var ändå fadern som bestämde när det skulle ske. Därför var det vanligt att äldste sonen fick vänta i många år för att gifta sig.

Det unga paret bodde hos Johans föräldrar, han fortsatte arbeta åt fadern. Men de kunde inte bo kvar, något var uppenbarligen fel. En månad efter barnets födelse bor de i Ingvallsbenning och året efter får de en andra dotter. Att Johan inte kan försörja familjen som skomakare i Ingvallsbenning verkar klart. Snart är de tillbaka på Hammarudden med sina två små flickor.
Men det går inte som Johan vill den här gången heller. Till allt annat har hans lillebror Carl blivit äldre och börjat lära sig yrket. Snart beger sig Johan och Maja åter iväg. Att uppbrottet gick hastigt förstår man, eftersom han tog ett jobb som dagkarl på Ämbjörs ängar i Säter.
Därefter flyttade de runt mellan olika ställen i Säter och till slut blev han skomakare i Dalsbyn och där var de kvar hela livet. Sammanlagt fick de tio barn, av vilka tre avled. Av de sju barnen är två gossar och de blir båda skomakare. Redan på 1850-talet blev skomakare Johan i Dalsbyn, (sonson till mästersmeden) backstugusittare. Han var svårt sjuk och dog vid 51 års ålder av nervfeber (tyfus). Då var hans lillebror Carl för länge sedan bruksskomakare i Norn och bodde på Sofietorp.

Carl Spennare, bruksskomakare på Norn

Carl var nio år när Johan gifte sig och elva när hans bror gav sig av för att aldrig komma tillbaka.

När vigseln mellan Cajsa Greta och kolarsonen Jan Persson ägde rum 1841 var Carl sjutton år och bodde hemma. Även hans tjugoåriga syster Anna och den yngsta, Charlotta, var kvar. Äldsta dottern Maja Stina hade flyttat till Hedemora, men var helt visst hemma på bröllopet. Den enda som saknades var äldste sonen, Johan, som bodde i Dalsbyn. Det var en stor händelse för alla barnen. Torpet bytte namn till Sofietorp och där skulle Carl komma att bo i så gott som hela sitt liv.
1846, då han var tjugotvå, gifte han sig med Stina Söderlund från Söderbärke och fick ta över skomakeriet.
Året efter avled hans far, Johan Spennare den unge. Han hade varit den förste skomakaren i släkten och förste Spennare på Norn. Så här kan man läsa i förhörsboken: död 8/8 1847. Mycket låghalt.
I död- och begravningsboken står det: Johan Spennare insjuknade i Schedvibacken hos Anders Andersson i tarmvred och dog inom ett dygn. Ehuru hustrun och fem barn vistades inom en fjärdedels mils avstånd ifrån sjuklägret och blefo underrättade om hans svåra plågor besökte dock ingen honom förrän han avlidit. Dog den 8/8 1847, 60 år gammal. 6 barn varav två söner.
Enligt kyrkboken bor följande personer på Sofietorp när Johan Spennare blir sjuk: Hustrun Catharina, sonen Carl, dennes hustru Stina, deras nyfödda son. Äldsta dottern Maja Stina hade kommit hem med ett nyfött barn. Så två av hans barn bodde hemma: Carl och Maja Stina. Det var visserligen en lördag och söndag, kanske de tre övriga döttrarna var hemma och hälsade på. Men varför kom ingen till den sjuke så fall?
Anders Andersson, som bodde på Skedvibacken i Norn, var tre år äldre än Johan. Hans hustru hade dött tre månader tidigare. Hans son hade tagit över verksamheten. Till honom hade alltså Johan gått en lördag.
Johan Spennares hustru, Catharina Ersdotter, levde i ytterligare elva år. När hon dog bodde hon hos sin dotter Charlotta på Svedjan i Hedemora. Hon var gift med en dagkarl.

Carl Spennare och hans hustru Stina fick nio barn mellan åren 1847 och 1869, fem gossar och 4 flickor. Två av dem avled: en gosse och en flicka. Efter en lång gärning som skomakare på Sofietorp flyttade Carl i slutet av 1870-talet upp till bruket med Stina och de två barn som bodde hemma. Han blev då kyrkvaktare. Stina dog i en bröstsjukdom 1880, 54 år gammal.
Carl dog 1884, troligen i vattsot (kan vara flera sjukdomar, men har att göra med att kroppen fylls av vatten). Han blev 59 år.

Norns bruk som det antagligen såg ut när Carl Spennare flyttade från Sofietorp upp till ”bruket”, som prästen kallar det. Bilden ingår i Norns Vänners bildarkiv på Norn.

Anders Spennare, bruksskomakare på Norn

Anders var son till Johan i Dalsbyn. Han föddes där 1851 och upplevde redan från sjuårsåldern att fadern var sjuk. De blev backstugusittare: bodde i en stuga på annans mark och ägde inget själva. På det sättet kunde skomakaren arbeta i den takt han mäktade, allteftersom hans sjukdom förvärrades. De hade säkert en bit jord till potatisland och kunde också ha några djur. Och Anders lärde sig yrket.

När fadern dog i tyfus 1865, var Anders fjorton år. Modern hade då tre barn kvar hemma, förutom Anders var det Lisa, sjutton, och Anna, tio år. Lisa flyttade ganska snart, men de två yngsta bodde med modern i många år. Anders flyttade inte förrän 1879 och då till Norn. Dit hade hans tre äldre systrar i tur och ordning begett sig. Det hade blivit ett längtans skimmer runt Norn under deras uppväxt. De hade sin farbror Carl Spennare och sina kusiner där, kanske hade de varit där flera gånger under sina barndomsår också. En vacker och lugn hemtrakt där det fanns trygghet och arbete. Att Anders ofta hade varit i Norn innan han gav sig dit för gott, visas av att han hade en fästmö där, skogvaktare Berglunds dotter Matilda.
Så blev hans farbror på Norn, Carl Spennare, änkling. Han lät meddela att det var dags för honom att lämna över skomakeriet. Då gifte sig Anders och Matilda, i september 1880, och fick bostadsadress Sofietorp. Första barnet, Johannes, föddes i december året efter. Andra barnet, Joel, levde i ett och ett halvt år, så dog han i lunginflammation. Fem månader senare föddes nästa son, som också fick namnet Joel. Han avled av en bröstsjukdom vid elva månaders ålder. Att föräldrarna var rädda och nedbrutna förstår man av att de anställde en piga som hjälp. För nästa son, Arvid, var nyfödd när Joel dog.
Anders och Matilda beslöt sig för att i stället bosätta sig i det nya och fina Islingby. Där byggdes egnahem och där fanns affärer, bibliotek, skola och idrottsförening. I Sofietorp vilade sorgen tung. I september 1886 tog de sina två söner och allt de ägde och vinkade adjö till sina vänner och släktingar i Norn. Tre år tidigare hade Anders lillasyster Anna flyttat till Hushagen med man och tre barn. Det var också nybyggt och fint i Domnarvets Järnverks regi, såsom Islingby. Där bodde Anders mamma, Maja Norgren. Hon dog där av ålderdom när hon var 80 år (1894).
Vid den tidpunkten hade Anders hunnit gå igenom en fruktansvärd katastrof. De hade två pojkar med sig från Norn, året efter fick de en dotter och två år senare ytterligare en dotter. Men 1889 blev den ena efter den andra sjuk och från mars till juli dog tre av barnen. Året därpå avled också Matilda. (Diagnoserna är hjärnhinneinflammation, lunginflammation, lungsot.) Pigan gav sig av, lärlingen sade upp sin plats. Anders var ensam med en nioårig son.

Det tog inte lång tid, så kom en barmhärtig samarit till dem: Margareta Eriksdotter. Hon hade bott på Norn när Anders flyttade in där, hon hade varit vän med Matilda, de var lika gamla. Född i Nyhyttan hade hon arbetat sig upp som piga och förblivit ogift. Nu kom hon från Uppsala, där hon haft anställning hos en lektor med familj i sex år. Hon var 33 år.
Jag är övertygad om att Margareta varit förälskad i Anders, men att han valt Matilda. När hon anländer till Islingby i november 1890 står hon som piga i förhörsboken. En månad senare gifter de sig.
Åren 1891 – 1904 får de sju barn, sex pojkar och en flicka. Av allt att döma är det ordning och reda i hemmet, flickan och de sju pojkarna (den äldste, Johannes, var Matildas son) som växer upp i det moderna lilla egnahemshuset får en fin start och rejäla yrken.
Margareta Eriksdotter var min mormors faster.

Margareta Eriksdotter och skomakare Anders Spennare på äldre dar. I bakre raden står de sju sönerna och längst till vänster främre raden deras dotter. Bilden är en kopia av en kopia och kommer från en av deras ättlingar i Borlänge.

————————–
Tre generationers öden utspelade sig på Sofietorp. Två generationer skomakare med efternamnet Spennare, betrodda och duktiga, tillbringade sitt yrkesverksamma liv där. Den tredje flyttade efter att två av hans barn dött. Kvinnorna kom från Hedemora, Söderbärke och Norn. Åtta flickor och elva gossar föddes i torpet och säkert några barnbarn också. Det har dött några i torpet, men inte många. Carls två barn samt Anders två söner. När flickorna gifte sig var det brukligt att festen var i deras hem, så de har bjudit på åtta bröllopsfester under årens lopp.